Kapacitetsutnyttjande och flaskhalsar

Kapacitetsutnyttjande beskriver hur mycket av den möjliga produktionskapaciteten som faktiskt används. I praktiken kan en anläggning ha bra TAK/OEE-värde på enskilda maskiner – men ändå uppleva låg produktionstakt. Orsaken är ofta att flaskhalsar begränsar systemet.

Flaskhalsar är resurser som begränsar det totala flödet och styr hela produktionssystemets kapacitet. För att förbättra effektiviteten krävs därför fokus på den svagaste punkten i flödet – inte på optimering av enskilda maskiner.

Vad är kapacitetsutnyttjande?

Kapacitetsutnyttjande visar hur stor del av den tillgängliga kapaciteten som används. Det kan uttryckas som tid, volym, hastighet eller antal producerade enheter. Ett enkelt sätt att beräkna kapacitetsutnyttjande är:

Kapacitetsutnyttjande = Faktisk produktion / Maximal möjlig produktion

Exempel: Om en lina teoretiskt kan producera 80 000 enheter per skift men bara producerar 52 000 enheter blir:

Kapacitetsutnyttjande = 52 000 / 80 000 = 0,65 (65 %)

Vad är en flaskhals?

En flaskhals är en resurs som har lägre kapacitet än övriga resurser i processen. Den styr hela systemets produktionsnivå. Att öka kapaciteten på andra maskiner hjälper inte så länge flaskhalsen begränsar flödet.

Vanliga typer av flaskhalsar

Maskiner – långsam cykeltid, frekventa stopp, begränsad maxhastighet.
Underhåll – brist på reservdelar, långa reparationstider, låg tillgänglighet.
Bemanning – begränsad driftstid, få personer vid raster eller nattskift.
Logistik och material – saknas material, fel sekvens, väntan, fel kvalitet.
Kvalitet – omarbete, kassation, instabil process ger stopp längre fram.
Styrsystem/IT – långsamma uppdateringar, begränsad synkronisering.

Exempel: Identifiering av flaskhals

Tabellen visar en förenklad produktionslina bestående av tre maskiner:

Maskin	Maxkapacitet (enheter/h)	Verklig produktion (enheter/h)
M1 – Fyllning	12 000	11 500
M2 – Förslutning	10 000	9 200
M3 – Packning	11 000	11 000

I detta fall styr M2 (förslutning) hela systemets kapacitet. Att förbättra M1 eller M3 ger ingen effekt för helheten så länge flaskhalsen på M2 kvarstår.

Koppling mellan flaskhalsar och underhåll

Flaskhalsar kan ofta förbättras genom riktade underhållsinsatser:

kortare MTTR (snabbare reparationer på flaskhalsmaskinen),
högre MTBF genom förebyggande och tillståndsbaserat underhåll,
förbättrad åtkomlighet för service och rengöring,
bättre smörjning eller stabilare drivning,
optimering av reservdelar specifikt för flaskhalsmaskinen.

Eftersom flaskhalsen styr hela produktionen är underhållsinsatser på just denna maskin ofta de mest lönsamma i anläggningen.

Läs mer om MTBF och MTTR »

Flaskhalsförbättring i fem steg

Identifiera flaskhalsen – genom data, observationer, TAK/OEE, köer eller stopp.
Stabilisera – eliminera störningar, snabba fel, vibrationer, kvalitetspåverkan.
Öka kapaciteten – hastighet, bättre verktyg, extra bemanning vid kritiska tider.
Skydda flaskhalsen – prioriterad rengöring, underhåll, reservdelsberedskap.
Optimera flödet runt flaskhalsen – buffertar, sekvensering, balansering, layout.

Kapacitetsutnyttjande vs. TAK/OEE

TAK/OEE används för att analysera effektiviteten för en specifik maskin eller lina. Kapacitetsutnyttjande ser istället på resultatet för hela flödet. En anläggning kan därför ha:

högt TAK/OEE på flera maskiner, men
lågt kapacitetsutnyttjande totalt, p.g.a. flaskhalsar.

För att förbättra systemet krävs därför både TAK/OEE och flaskhalsanalys.